Mörbyfjärdens moderna historia
OBS: Bildgalleri längst ned på sidan.
Förhistoria
Det område som nu är vårt kära tomtområde bestod tidigare av Breviks Gård. Huvudbyggnaden var den röda byggnaden som sedan blev ”Tomtkontoret”, den uppfördes omkring 1840. Brevik var den tredje största gården på Ornö vid den tiden. Vidare fanns torpen Åkersberg (tomt 4) och Lill-Brevik (tomt 12), Kolnäset (tomt48-49) samt Bodal. Det äldsta huset är Bodal, som har anor från 1600-talet. Under viss tid bodde kommendanten på Dalarö Skans på Bodal.
På Brevik drevs det jordbruk och man hade även kor, grisar och höns på gården. Åkersberg och Lill-Brevik var bostäder. På Åkersberg bodde det tidvis två familjer. Ornösonen Lars Lundfeldt, som är född på Brevik på 30-talet, berättar att på Brevik fanns det telefon, men inte i Bodal, varför han fick 25 öre då han förmedlade telefon-meddelande till boende på Bodal. När familjen sedan flyttade till Marieberg, bakom Brandstation, användes Breviks gård bla till boende för skogshuggare.
Kända profiler boende runt Brevik, som fanns kvar när vårt område byggdes upp, var Tauno Särkäle och Raimo ”Ripa” Ripatti. Särkele bodde kvar i många år, i huset på tomt 14. Han hade alltid många katter som våra barn då fick kela med. Han var också den första fjärrstyrda tillkopplaren av värme på Ornö, långt före fiberns tid. Man ställde ut en sup i elskåpet på stolpen, innan man åkte ut så ringde man sedan Särkele och bad att han skulle slå på el-omkopplaren. Det var på den tiden man inte hade frys i fritidshusen. Det fanns en skröna att Särkäle agerat gök i skogen under visningarna, för att pigga upp försäljningen av tomter. Men den tål nog inte att kontrolleras?
Vid Näsängen hade Handens Scoutkår sommarläger 1953, 1956 och 1960. Det finns fortfarande flera boende i vårt område som varit med på dessa scoutläger!
60-talet: projektering av tomter
1966 kom greve Otto Stenbock i kontakt med fastighetsmäklare Bengt Aldén som då fick i uppdrag att sälja tomter i Kyrkviken och på Långviksholme. Vidare diskuterades ett uppdrag att sälja 321 tomter, när nu det nya fritidshusområdet Mörbyfärden hade projekterats fram. Det fanns ytterligare ett 20-tal tomter projekterade mellan Bodalsberget och Mörby Gård, men de kom aldrig längre än till projektstadiet. Arkitekt för området var Lars Hellman som bodde på Bodal i resten av sitt liv. Tomterna såldes, tidigare var de flesta fritidshustomter på Ornö arrendetomter. Parkmark och vägmark hade Haninge Kommun som ägare. Bengt Aldén flyttade in i Breviks Gård, tomt 15, som också blev ”Tomtkontoret”.
Samfälligheterna
Områdets exploateringsavtal är daterat den 6 maj 1968. Det bildades en samfällighet för bryggor, tennisbanor och brunnar samt den lilla BDT-avloppsanläggningen som bildades 1973, den var till för dem som bodde närmast vattentäkterna. Tidigare hade det 1971 bildats en Vägförening för skötsel av vägarna. Där införlivades också vägarna runt Bruket och närliggande fastigheter. Samfälligheten och Vägföreningen sammanslogs sedan 1999. För alla fastigheter på ön bildades också Ornöfärjans Samfällighetsförening i september 1969. Den var sedan vilande, då färjorna fungerade bra med privata redare. Den blev aktiv på 80-talet när de privata redarna ville avveckla sina färjor.
Försäljning av tomterna
Tomtförsäljningen startade med en mindre visning den 18 augusti 1968. Den stora säljsatsningen gjordes i maj 1969 med annons i DN och Waxholmsbåt till Mörbyfjärden från Dalarö. I hamnen fanns det karta över området med anvisning om vad som var till salu nu och senare. Den första dagen skrevs kontrakt på 15 tomter. Allra första kontraktet skrevs med Åke Sundstedt som blev ägare till tomt nr 63. Det var bara kvarteren Stornäset och Konvaljeholmen som var öppna för försäljning. Sedan öppnades kvarteren efter hand. 1973 hade ännu inte Södra Storskogen, Stor-Brevik och Bodalsberget öppnats för försäljning. Stor-Brevik var planerat att bli ett kvarter för permanentboende. Kvarteren Näsudden, Näsängen, Lill-Brevik, Bodal och Konvaljeholmen var i princip slutsålda då, bara några enstaka tomter fanns kvar. I kvarteren Breviksängen, Norra Gärdet och Norra Storskogen samt Kålnästäppan fanns c:a hälften av tomterna kvar 1973. Se även artikel i Haningebladet (LÄNK)
Prisexempel från 1973 är Norra Gärdet, tomtstorlekar på 2000 kvm, cirka 30.000 kr och Breviksängen 1000 kvm, cirka 20.000 kr, med kontantinsatser på 5.000 kr respektive 4.000 kr, alltså i dåtidens penningvärde.
Det första huset som byggdes i området står på tomt 34, nära båthamnen på Konvaljeholmen, ägaren hette Bergström. Det var också ett visningshus för Borohus.
Bryggorna och hamnen
Waxholmsbåten gick under många år reguljärt Dalarö-Brevik-Lätting . På 80-talet tyckte Waxholmsbolaget att vår brygga var för dålig, så vi fick förstärka den. Året efter skaffade de större båtar för trafiken, så bryggan underkändes igen. Det var en viss charm att möta gästerna vid båten. Men med många vindsurfare i viken så var det vissa säkerhetsproblem också. Karlssons livs i Lättinge hade öppet på sommaren, så man kunde åka Waxholmsbåt dit och åter för att handla.
Bryggorna i hamnen byggdes ut efter hand, först Innerbryggan och bryggorna i Bodal och Kolnäsviken. Ytterbryggan blev klar 1974 och Roddbåtsbryggan ännu senare. Förste hamnkapten var Lars Karlsson, boende på Konvaljeholmen. Lasse var en gammal båtklubbskille som visste mycket om båtlivet. Själv hade han en träsnipa med tändkulemotor. Den spred ett härligt ljud i hamnen när han anlöpte. Hans ledarskap vid sjösättningar och torrsättningar minns man med glädje. När båtägarna smet från att hjälpa andra så var han inte nådig, ”kärringarna tvättar båten och ni gubbar kommer hit och fortsätter hjälpa till!” kunde det eka över hamnen. Notoriska smitare fick alltid vara sist i kön så att de inte kunde smita.
En annan legendarisk hamnkapten som vidareutvecklade hamnen var Olle Falk, boende på Breviksängen. Han hade varit hamnkapten och ordningsman i Långholmskanalen innan han kom till Mörbyfjärden. Olle kunde säga till folk som parkerade bilen framför sjösättningsrampen: ”Jag är inte irriterad, men jag bara funderar: hur tänkte du när du parkerade här”. Bilägaren blev sällan glad över funderingen.
Kulturhuset bastun
Den gemensamma bastun på Koholmen har väl alltid varit den centrala mötespunkten, åtminstone för gubbarna i området. Först byggdes en vedeldad bastu som greve Otto Stenbock bekostade tillsammans med Borohus. Den brann ned 1970. Sedan byggdes det upp en ny eluppvärmd bastu som återigen greven bekostade. Den nya bastun bestod då av en huskropp. Det rum som nu är tvagningsrummet med alla baljor var själva basturummet och nuvarande omklädningsrummet var både omklädnings- och tvagningsrum. Vid bastubron börjar och slutar motionsspåren.
Från 70-talet och framåt var det nästan obligatoriskt att springa något av spåren före bastubadet. Det kunde vara 20-30 personer som sprang i väg. Om man försökte hålla sig undan blev man nästan mobbad. Det är lite lugnare nu. Förutom att det har skapats en mycket god gemenskap runt bastun, som numer kallas ”Kulturhuset”, så har den blivit en social mötespunkt för både unga och gamla. Många sammankomster, både allmänna och privata, har hållits där. Varje vår och höst förekommer den klassiska bastustädningen då allt i bastun skrubbas noga före den avslutande ”banketten”.
Bengt Aldéns barnbarn Sonja Aldén skrev sången ”Bastuholmen” som hon bla sjöng i flera populära TV-program 2016. Det var en fin hyllning till Koholmen. Annars har väl de flesta av oss suttit utanför bastun och njutit av solnedgången över Mysingen och stämt upp strofen, ”hela din kust Södertörn”. Man kan nästan få för sig att Evert Taube satt utanför bastun när han skrev ”Vals på Mysingen”.
Idrottsföreningen
MIF, Mörbyjärdens Idrottsförening bildades officiellt 1975. Bengt Johansson och Hans Byström, boende på Konvaljeholmen drog i gång föreningen. Men olika aktiviteter var redan igång innan MIF formellt bildades. Bland annat sommaren 1971 var det märkestagning för Simborgarmärket på Midsommarudden, Annica Lindström, född Aldén, arrangerade detta med 50 märkestagare under några söndagar i juli. MIF har varit en stor anledning till att vi och framför allt alla uppväxande generationer trivts i vårt område. Sim-, Fotbolls-, Seglar- och Tennisskolorna har varit och är mycket populära verksamheter.
Tennisbanorna var med i den ursprungliga projekteringen och blev klara omkring 1975 då också Ornö Open startade. Pådrivande att få igång tennisen var Åke Sundstedt, förste kontraktskrivaren. Vid tennisplanen levde ”Stegen” i många år. Ett system där man kunde utmana de som stod närmast ovanför på stegen och byta plats med den man utmanade, om man vann. Motionsspåren, som nämnts tidigare, har haft Stig Andersson och Bengt Johansson, båda Konvaljeholmen, som engagerade faddrar. Det har burits ut många plankor genom åren för att vi skall slippa springa i vattensjuka spår.
Tävlingar
Kamper som försvunnit genom åren är kvartersturneringarna i vollyboll och fotboll. I fotbollslagen skulle alla ha minst en flicka med i laguppställningen. Fotbollsturneringen lades väl ned på begäran av Försäkringskassan, jag är inte helt säker på det, men skadorna var många. Däremot har fotbollsmatchen på midsommardagen kl. 11:00, där grabbarna möter gubbarna överlevt tidens vingslag. Skillnaden mot förr är väl att 70-talets grabblag snart är för gamla för att platsa i gubblaget.
Den kvarterstävling som levde längst var Åkersbergsstafetten, där kvarteren tävlade i luftmadrasspaddling, rodd, cykel och löpning. Tävlingen instiftades 1977 av familjen Ekström, som då bodde på torpet Åkersberg. Triathlon som Bengt Johanson skapade på 90-talet är väl kanske den största succén för både vuxna samt små och stora barn. Det senaste tillskottet av tävlingar är Ornöloppet, ett 17-kilometers lopp med start och mål i Mörbyfjärden som startades 2017 av Karin Anderberg.
Dans
På 70-talet ordnade MIF också fester i bygdegården. Det abonnerades buss fram och åter. Ester Andersson, Norra Gärdet, och Elsa Helde, Lill-Brevik, drog ett tungt lass med bak och mat. Grevinnan Ebba Stenbock var gäst flera gånger och bjöds ofta upp till dans, av danssugna fritidsboende herrar.
Nu dansas det bara på sommardansen på Midsommarängen, någon kväll i juli. Man har försökt med olika dansprojekt på Midsommarafton dock utan större framgång. När området var ungt lade man till bilfärjan som dansgolv på Midsommarängen, men de som inte ville bli störda av musiken drog isär skarvsladdarna, så det blev tyst. På 80-talet meddelade man i Radio Stockholm att det var dans vid Brevik på midsommarafton. Det blev stor invasion av gäster utan anknytning till vårt område och det slutade med polishelikopter och extrafärjor för att freda ön!
Butiken
Butiken som fortfarande bland 60- och 70-talisterna heter ”Kjorren”, började som en begagnad Pressbyråkiosk 1976. Den byggdes sedan ut till Servicebutik 1987. Verandan kom till 1997. Man kunde också hyra restaurangdelen och ordna egna tillställningar där. Transporterna av varor till ön ändrades 2001. Det blev då svårare för ägarna att få leveranser. Vår Samfällighetsstyrelse uppvaktade då ICA för att försöka hjälpa ägarna hålla butiken i gång. Dock utan framgång. Ägarna ledsnade och stängde butiken. Ett gäng medelålders män i tomtområdet försökte köpa butiken för att arrendera ut den till Sjöbergs, som drev åretruntbutik i Vargvik. Men det föll inte ägarna i smaken. Nu står den där som ett trist minne av en svunnen rolig tid, när man kunde hämta posten och ta en pilsner samtidigt. Inte ett öga är torrt när man minns att man dansade ”tryckare” på Verandan till ”Nils-Jörgens”. Duon bestod av fd hamnkaptenen Nils Olof ”Olle” Falk och fd kassören Christer ”Jörgen” Svanberg. Sjöbergs åretruntbutik i Vargvik stängde sedan 2011.
Jag vet inte om det var bättre förr, men kul har det alltid varit i vårt område. Det bevisas kanske bäst av att många av dem, som var barn här på 60- och 70-talet, inte valt att vänta ut föräldrarnas skröplighet. De har istället köpt egna hus av andra som sålt.
Källor
Denna historia har skrivits under 2018 med hjälp av intervjuer med Lasse Lundfeldt, född på Brevik, Annica Lindström, boende på Kolnäset och dotter till mäklaren Bengt Aldén, samt en av de första nybyggarna, Bengt Johansson, Konvaljeholmen eller ”Kanaljeholmen”, som den kallas i Kulturhuset. Vidare har fd ordförande Lennart Nordström bidragit med faktauppgifter. Övriga noteringar är mina minnen från 45 år i området.
Av: Åke ”Kort-Åke” Andersson, Breviksängen
Redaktör: Henrik Ahlén, Breviksängen
Efterlysning: Har du foton eller intressanta berättelser som vi kan publicera här?
Maila mig på henrik@ahlen.nu
Maila mig på henrik@ahlen.nu
Byggplan från 1965
Ulf Lindmark tillbringade en hel del tid på Ornö med sina föräldrar som byggde fastigheten på tomt 196.
När Ulf städade ur sitt föräldrahem hittade han denna byggplan för Mörbyfjärden, dokumentet är 1965. Den berättar om geografin i området och planerna för tomtindelning, vägar, vatten, avlopp och elektricitet.
Läs den fascinerande byggplanen här: Mörbyfjärden byggplan 1965
Bildgalleri från Mörbyfjärdens historia
.
Bilder från förr
Tack till Anki Lekberg för dessa bilder:
